Jag är så ful.

Jag är så fruktansvärt ful! Det är verkligen sant. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit kallad "smal". ALDRIG! Förta gånger jag blev kallad tjock var jag bara åtta år.
Jag var hemma hos min kusin, det var sommar och vi skulle bada i hans pool. Då gick jag upp och gick längs kanten av poolen. Han gick bakom mig och var smått stressad. Han sa: "Flytta på dig tjocksmock!" Jag blev helt ställd. Är jag tjock? Det hade jag ingen aning om innan! Men efter den dagen har jag alltid tyckt att jag är fet och äcklig.
Andra gången jag blev kallad tjock var när jag var tretton. Då var jag ute med min syster och hennes kompis. Vi bråkade med ett gäng killar som var ungefär i tolvårsåldern. De kastade gräs och grus och allt möjligt skit på oss. Så sa jag till de och de gick fram till mig och skrattade. "Haha jävla tjockis! Du ska fan inte säga nåt". "Jaa jävla tjockis!" hörde man i bakgrunden. Orden ekade i skallen resten av dagen. Var tvungen att spegla mig om och om igen för att försöka hitta en enda anledning till varför jag inte var tjock. Men jag misslyckades.
Den tredje gången var när jag var fjorton och precis börjat åttan. Det var då det var som värst. En kille i parallelklassen satt och snackade om kroppar med en smal, lång tjej. Då lyckades jag höra honom säga: "Är det bara jag som tycker att Sofie är tjock?". Jag vände mig skarpt mot honom. Han sa: "Haha oj, hörde du vad jag sa?". Jag skakade på huvudet. Tjejen såg lite oroad ut. Han: "Jaha för jag kallade dig nyss tjock!!". Jävla svin. Jag log lite för att inte visa hur mycket jag tar åt mig. Åt ingenting resten av dagen.
Varje gång jag ser mig själv i spegeln ser jag ett fettoäckel. Fläskmonster, tjocksmock! Jag är så otroligt ful.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0